Tuesday, March 25, 2014

Betyg, omdömen och pisaresultat

Ibland blir jag förvånad på riktigt....

I måndags kom alliansen med förslaget att från 2017 ska betyg ges redan från fjärde klass. De hade i och för sig andra förslag också, men det var just detta förslag som fick så mycket kritik. Att man diskuterar skolan och eventuell reform är inte så konstigt: det är valår och förre årets PISA-resultat är fortfarande ett färskt minne. Reaktionerna på förslaget har varit många men i nästan alla fallen negativa och baserad på dessa tre punkter:

  1. Betyg är stressande för barnen och ger inget komplett svar om hur ett barn utvecklas
  2. Forskningen tyder på att betyg inte är ett optimalt sätt att mäta ett barns utvecklande vad gäller kunskap och utövandet av den kunskapen
  3. Det är kunskapen i sig och inte betyg som ska räknas

Att betyg är stressande och ger ett icke nyanserat omdöme...

Dagens system består av skriftliga omdömen. Men betyg är en annan sorts omdöme. De som är mest kritiska till betyg menar att det ger *ett* svar till en nyanserad verklighet. Att ge betyg betraktar ett barns kunskap i helhet utan att säga mer. Det må stämma, men varför är vi mer intresserad av den nyanserade verkligheten innan ett barn börjar i 6:an. Eller är det kanske så att man aldrig ska ha betyg? Dessutom kan man fråga sig varför man inte kan tänka ett betyg system som utgår från flera olika områden. Min dotters betyg är består av alla dessa ämnen och jag som föräldrar får ta del av hela den informationen. 

Att betyg ses som mer stressande än nuvarande omdömen säger en hel del om hur luddigt formulerade de är eller kan vara. Man kan väl ana ett skriftligt omdöme som klart och tydligt förklarar var ett barn är stark och var ett barn skulle behöva extra stöd. Men funkar det idag? Lite cyniskt kan jag tycka att vi vet att det inte funkar idag annars hade barnen varit lika oroliga för dessa omdömen som de enligt twitter är för betyg.

Ja... Var våra lärare överraskade över hur Sveriges 15:åringar presterade på PISA? Antingen fungerar nuvarande systemet och levererar barn till 6:e klassen som är beredda att ta på sig den kunskapen de behöver eller så fungerar systemet inte.

Forskning säger si och så...

Här tycker jag att de kan ha en poäng. Har vi trovärdig bevis som tyder på att ett system är att föredra över ett annat så tycker jag naturligtvis att vi ska välja det bättre alternativet. Men, är det så enkelt? Använder vi betyg som varningssignal och inte som substitut för läroplanen? Poängen är att fånga upp problem så tidigt som möjligt för att kunna ta itu med det innan det blir alldeles för svårt. Vi ska inte blunda för att våra 15 åringar inte hade den kunskapsnivån vi har önskat oss. Är det läroplanen som det är fel på? Som jag sa tidigare antingen var våra lärare överraskade över resultatet eller så var de inte det. Jag utgår ifrån att de trodde ändå på kvaliten hos barnen och tycker då att betyg kanske inte är optimalt, men det ger oss i alla fall ett svart-på-vitt svar på hur våra barn presterar och redan från fjärde klassen.

Det är kunskapen som är viktig och inte betyg...

Ja, visst. Och det är naturligtvis ingen som tycker att det är just betyg som är viktigt. Lika lite som vi tycker att just PISA-resultatet är viktig. Men vi kan rösta bort betyg och vi kan välja att ignorera PISA också men vi ska vara föga förvånade när det på sikt leder till att man ifrågasätter utbildningen på nästa generationen. 

Followers